1. Oförstörande sprickinjektering med vakuummetod

Vår egenutvecklade metod ersätter klisterpackers och kräver ingen borrning. Konstruktionen förblir helt intakt, och eftersom spricksnittet är oskadat räcker låga tryck, cirka 1–3 bar beroende på material. Metoden är utvecklad för cementbaserade material men passar även för akryl och epoxi.

Så går det till:

  1. Vi försluter spricksnittet med cement, vid behov snabbhärdande. 
  2. Vi lämnar hål för injektering med lämpligt avstånd efter förutsättningarna. 
  3. Vi monterar en vakuumplatta med monteringsarm och placerar en injekteringskopp över den första injekteringspunkten. 
  4. Vi trycksätter med cement, akryl eller epoxi. 
  5. Vi injekterar tills materialet kommer upp i nästa hål, eller längre om det bedöms möjligt. 
  6. Vi försluter hålet och flyttar injekteringskoppen till nästa punkt. 
  7. Vi städar. Efter cementinjektering räcker det oftast att skrapa ytan för hand. Efter akryl eller epoxi slipar vi. 

Utrustning: vakuumpump och vakuumutrustning, lågtryckspump för cement eller epoxi, tvåkomponentspump för akryl samt mixer och våg vid cementinjektering.

2. Sprick- och skarvinjektering, borrad injektering

Sprickor i betong uppstår oftast av krympning när betongen hårdnar och svalnar. Sprickan följer den svagaste vägen genom konstruktionen, vanligen rakt igenom betongen. Därför borrar vi mitt i sprickan och injekterar med polyuretan eller epoxi. Cement lämpar sig generellt inte för borrad injektering.

Så går det till:

  1. Vi borrar hål med cirka 150–200 mm avstånd, beroende på förutsättningarna. 
  2. Vi tvättar borrhålen noggrant. 
  3. Vi monterar manschetter. 
  4. Vi trycksätter med polyuretan eller epoxi. 
  5. Efter härdning städar vi. Vi slipar betongytan och lagar borrhålen med ett högkvalitativt lagningsbruk. 

Utrustning: injekteringspump för polyuretan och epoxi, borrhammare och högtryckstvätt.

3. Tätning av kraftiga läckage

Vid kraftiga läckage, ungefär en liter per minut eller mer, krävs en metod som klarar stora vattenflöden. Det gäller till exempel rörgenomföringar, spont, diaphragm walls, sekantpåleväggar och större gjutsår.

Metoden anpassas efter förutsättningarna på plats, men arbetet följer i princip alltid samma steg:

  1. Dränera läckaget. Vi borrar hål mot läckagevägen eller monterar slangar som leder bort vattnet. Då behöver vi inte arbeta mot något egentligt vattentryck. 
  2. Täta ytan. När vattnet leds bort kan vi dreva och laga ytan med snabbhärdande lagningsbruk, i bästa fall helt utan att tryck byggs upp. 
  3. Injektera för djup tätning. När ytan är tät injekterar vi slangarna och dränhålen, helst i hela snittet. 

Materialförbrukningen blir låg jämfört med andra metoder och spillet nästan obefintligt. Vi använder i första hand polyuretan. Cement eller akryl används undantagsvis.

Utrustning: injekteringspump för polyuretan, borrhammare och högtryckstvätt.

4. Injektering av injekteringsslangar

Först kontrollerar vi hur slangarna är dragna genom att trycksätta dem med vatten. Då får vi också god tillgång på vatten i skarven, även om den är torr.

Därefter pumpar vi polyuretan, cement eller akryl. När materialet har kommit ut på retursidan stänger vi den, och själva injekteringen inleds. Cement och akryl väljer vi bara när det inte finns flödande vatten och ett tunnflytande material behövs.

Vi pumpar tills ett av våra stoppkriterier uppnås:

  • Mottryck: materialet går inte att pumpa vid ett givet tryck, vanligen cirka 30–40 bar för polyuretan, 10 bar för cement och 5 bar för akryl. 
  • Utslag: material har kommit ut väl fördelat längs hela sträckan vid erforderligt mottryck. Skarven är då med största sannolikhet tät. 
  • Okontrollerat utslag: mycket material kommer ut på ett eller flera ställen och går inte att trycka vidare. Fortsatt injektering är då meningslös. 
  • Maxvolym: en på förhand bestämd maxvolym är uppnådd. 

Utrustning: injekteringspump för vatten, pump för polyuretan eller cement samt tvåkomponentspump för akryl.